Så MYCKET som har hänt. Jag har jobbat min sista dag som au pair. Jag har lämnat min familj. Jag har åkt ut på min sista resa i USA. Jag kommer hem om 25 dagar. Ni kan bara ana hur rörigt det är i mitt huvud just nu.. Men mest i mitt hjärta. Hade aldrig anat hur det skulle påverka mig att åka hit och bli en del av en annan familj, att börja ett nytt liv utan verken familj eller vänner med mig. Men jag lyckades och jag växte mer än man kunnat ana. Igår var en av de jobbigaste dagarna jag någonsin upplevt. Spenderade hela dagen med att jag packade och sen på kvällen kom mammans syster med hennes familj och hennes mamma och pappa. Typiskt nog blev mamman sjuk i helgen så hon låg i soffan och kämpade hela kvällen. Vi alla hängde mest runt i huset och umgicks. Men energin var låg. Jag frågade om jag fick lägga Lola en sista gång. Grät under hela tiden. Töntigt? Inte alls faktiskt. Jag kom hit när hon endast var 7 månader gammal. Jag var med om hennes första steg, första ord och enda till nu när hon är världens vildaste lilla tjej. Hon kommer att vara så mycket större när jag nästa gång ser henne. När jag skulle säga hej då till Makenzie och hon gav mig en kram så började jag lipa ( IGEN) och hon kollar på mig. Sen skrattar hon och säger "Kajsa, you are crying!" Och ler stort. Jag svarade att det var för att jag kommer att sakna henne. Men hon förstår inte. Inte så konstigt det, hon är ju bara 3 år gammal. Resten av familjen var samma. Gråt gråt och mera gråtande. Mina ögon värker idag och jag känner mig färdig gråten för denna gången. Nu är jag i SF med Emelie!! Resan började som allt med Emelie, skit roligt.
Vi tar taxin till hostlet som ligger jätte centralt och mitt i en uppförsbacke. Bärandes uppför trappan med våra 2 enorma väskor och kommer fram till receptionen. Helt full av killar. När vi får vårat rum visar det sig att det är på nedervåningen och jag frågar genast efter närmaste hiss. Neheee ingen hiss!! Så jag och Emelie får släpa ner väskorna utan att en ENDA av killarna som stod och kollade på frågade om vi behövde hjälp. ILLA. Men sååå kul vi hade åt det. Detta kommer bli en bra resa, det känner jag på mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar