Älskling, jag är hemma!

Nu äntligen. Nu vet jag när jag kommer vara hemma. Hade först tänkt ha det som en stor hemlighet och överraska alla men vem försöker jag lura. Falkenberg är världens minsta stad och jag tror någon hade läckt så småning om. Så den 25 november, en fredag kl 7 på kvällen landar jag i Göteborg. Ahhh fatta vilken galen känsla det kommer att vara. Jag har lovat att den första kramen ska gå till min syster. Och det håller jag i. Sen ska jag krama varenda jäkel på flygplatsen. Även främlingar. Just nu går vi igenom världens finaste höst här med sol och värme. Jag och tjejerna har spenderat största delen av dagen i den stora parken där vi hade löv krig och picknick. Hade någon fotograf varit i närheten hade det varit en grym photoshoot. Imon ska jag ha min sista zumba klass och sen är jag klar med det. Klasserna har varit det jobbigaste att ha nu sista tiden och jag måste lära mig att inte vara ute i sista minuten. Annars vad som händer här just nu är att jag försöker fundera ut min packning och allt som ska med hem. Använda upp alla presentkort och försöka göra allt som jag kan tänka mig med barnen. Bara det att varje gång jag kollar på dem leka vill jag böla. Känslig? JA.