POWER nap

Idag var solen framme! Slut på detta regn. Därför bestämde jag mig att ta flickorna till parken då vi tog fram och dammade av super vagnen, dvs man kan sitta två i den.. COOLT. Och smidigt för Kajsa. Trodde jag.. Gick jätte bra hela vägen dit och vi hade roligt när vi var i parken. Men som jag inte har berättat för er så har Lola kommit in i sin 1 års period. Vad det nu ska betyda. Hon är OMÖJLIG ibland. Skriker om man sätter ner henne, ålar sig om man håller henne. Gråter för minsta lilla och får hela tiden små utbrott. Och idag var inget undantag. På väg hem från parken vägrade hon sitta i vagnen så slutade med att jag fick bära henne plus att jag fick putta vagnen som Kenzie satt i. Så visade sig ju inte alls vara så smidigt. Blev seriöst hur svettig som helst och för ett litet litet ögonblick ville jag sätta ner Lola och säga "vi ses". Dålig au pair?? Fast när jag snackade med mamman om det så skrattade hon och sa att hon längtade tills Lola skulle sova. Det är jobbigt ibland men ändå finns det stunder som gör det hela helt värt det. Som idag när Kenzie sa att hon älskade mig och att hon tyckte jag såg ut som en prinsessa. Jo men det gjorde mycket faktiskt. Och hon är underbar. Sen det andra som får mig att klara vissa jobbiga dagar och som är något som underskattas och som jag själv har skrattat åt innan. Nap time! När klockan slog 2 här var jag helt slut och la ner Lola och tog med mig Kenzie in i min säng där vi läste några sagor innan jag däckade. Aa jag tror jag somnade först. Vaknade 40 min senare som en ny kvinna. Helt otroligt. Jag har under min tid här alltid sett nap time som en tid för mig att hinna med en massa annat men nu vet jag vad det är meningen att jag ska göra. SOVA. Plus att jag läste en artikel om hur människor som jobbar med barn bör sova en stund på dagen för att orka med barns energi. Jag älskar POWER NAPS.