Svaret..

På frågan som mamman ställde mig för 2 veckor sen. Kommer du stanna längre än ett år? Så idag satt jag och snackade med päronen och hade det allmänt mysigt. Har känts som vi glidit från varandra på senaste tiden och jag har insett att lite av det beror ju faktiskt på att jag aldrig är hemma. Saknar familje stunderna vi hade.. Men har hela 7 månader kvar så de kommer! I alla fall så berättade jag att jag kommer resa i november. Berättade hur att komma hit har fått mig att vilja så mycket mer nu när jag ser hur bra jag klarar det. Vill resa mera, uppleva. De tog det bra och genast började vi planera hur jag kommer komma tillbaka och hälsa på, hur vi ska skypa ofta så att flickorna kan prata med mig. Hur de ska komma och hälsa på, och hur B kommer att komma och bo hos mig. Det var då det blev jobbigt. Men i stället för en anställd så kommer jag gå till att vara en vän till familjen, en extra medlem. Jag tänker följa flickorna när de växer upp, se hur de förändras. Det var mamman som sa " det kommer inte vara slutet, det kommer vara början på något helt annat. En starkare relation." Och så är det. Känns jätte sorligt men ändå så himla bra! Jag kommer kunna komma tillbaka hur ofta jag vill och alltid ha en plats att bo på, och en extra familj.