Nu ska jag försöka så gott jag kan att berätta för er om denna veckan.. Föresten funkar internet igen som ni kanske märker. Yes, lycka. Börjar direkt med att berätta om i torsdags, alltså igår. Vissa av er vet detta redan men min värd mamma hade bokat in att göra en bröst förstoring. Själv skulle jag la vilja säga att jag är emot sånt men jag är inte den som ska döma. Om det är något som gör henne lycklig och mer nöjd med hur hon ser ut så varför inte.. Så igår var det planerat att jag skulle jobba 12 timmar. Började kl 05.30 men flickorna sov ända till 8. Morgonen var som vanligt, men när pappan ringde mig och sa att de var påväg hem och att mamman var i enorm smärta så ville jag inte att flickorna skulle behöva se det så jag tog med dem ut medans de smög in. Imed att jag var ansvarig för all medicin fick jag gå upp till henne. Har nog aldrig sett en människa med så mycket smärta. Hon fick mig att må illa och jag blev helt yr. När jag kom ner stod jag på mig med att jag INTE ville att Makenzie skulle gå upp där. Om hon fick mig att må så hur skulle då hon reagera? Packade lunch och tog med mig tjejerna till en stor park där vi spenderade en timme. Efter det hade jag fortfarande nästan hela dagen att hitta på något för oss att göra. Bestämde mig för att åka och hälsa på deras mormor. Hon är världens mysigaste och vi har kommit varandra väldigt nära under mitt år här. Där spenderade vi några timmar innan vi åkte tillbaka till huset. Mamman hade nu tagit sig ner till soffan men fortfarande i samma smärta. Pappan var tvungen att åka på ett möte senare men vi kunde inte lämna henne ensam. Bestämdes att barnen skulle tillbaka till mormorn och att vi hade 5 min på oss att packa. Pappan lämnar mig med mamman medans han har tjejerna. Halvägs dit ringer han och har fått veta att de tänker ta tillbaka mamman för att ge henne mer smärtstillande. Så han vänder medans jag springer runt och packar en väska för henne. Sen byter vi och jag hoppar in med flickorna. Än så länge kanske inte detta låter så jobbigt för er men under hela dagen har jag två ganska rädda och oroliga tjejer som jag måste underhålla. Plus att jag hade ätit en sallad till lunch och sen bara en massa kaffe på det för att klara dagen. Makenzie gråter hela vägen till mormorns hus och säger hur hon inte vill att jag ska lämna henne. Väl där börjar jag packa upp och inser att vi inte har någon flaska för lillan. Det är då jag flippar ut typ. Lät typ såhär:
"Hon måste ha flaskan, hon ska sova, eller vaknar eller hon måste ha den hon blir ledsen och ja, jag hon, va.. Allt detta utan att andas..
Mormorn stoppar och ber mig sätta mig för att jag ser blek ut. Hon ger mig lite mat och jag mår genast bättre. Men jag valde ändå att stanna med flickorna tills de somnade. Vi läste böcker och de somnade bredvid mig. Efter det åkte jag hem. Sen idag vaknade jag vid 6 och väntade en halvtimme innan jag ringde mormorn för att höra hur allt var. Efter det tog jag på mig och åkte för att hämta dem. Dagen idag har varit bättre. Mamman mår mycket bättre och tjejerna är glada att de kan prata och leka med henne igen. Dock kan hon inte lyfta dem på 10 dagar så det blir extra mycket lyft för mig. Det var en underlig känsla jag hade igår. Jag visste att mamman var helt borta och att pappan fokuserade på henne och att den enda som fanns där för tjejerna var jag. Mormorn skrattade och kramade om mig i morse när hon förklarade hur jag gick in i ett mamma mode. Hon sa att igår hade jag nog kunnat gjort allt för de tjejerna. Antar att mamman i mig tog över. Det är en ganska mäktig känsla. Det bästa med det är att jag inte behöver den alltid!! Idag har mamman tackat mig tusen gånger för allt jag gör och gav mig att imon gå och få en massage. Hur underbart!
Nu ska jag sova för imon väntar mer jobb men efter det ledighet. Med risk för att låta kaxig frågar jag nu mig själv, finns det något jag inte kommer att klara efter ett års av erfarenheter som dessa??
Jag önskar och hoppas att jag är den enda och sista au pairen som behövt så mycket stress och jobb på två dygn. 15 timmar igår och 10,5 idag. Min semester om en månad kan inte komma bättre. Och Sverige är inte heller allt för långt ifrån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar