Föraren

Hela dagen idag har jag nästan tillbringat i en bil. Kört Makenzie till doktorn, hämtat hunden från frissan, hämtat B i Tacoma, handlat åt mamman och åkt med flickorna till parken. Kan ni minnas hur jag skrev inlägg efter inlägg i börja om hur jag aldrig skulle hitta här och hur jag körde som en dåre. Den tjejen finns inte längre. Köra som ett proffs i USA, piece of cake! Nu kanske ni undrar hur jag kan hinna med allt detta? Jo men har man som mig 10,5 timmars pass så hinner man med EN DEL. Innan jag kom hit och jobbade på campingen tyckte jag att jag jobbade hur mycket som helst. Att en 9 timmars dag ( men 1 timmes rast) var extemt. Men nu kan man glömma allt som heter lugn och ro vid matbordet. När Lola är klar skriker hon och vill hoppa ner. Sen är det aldrig någon rast. Så jag kommer nog i alla fall aldrig klaga på de "vanliga" jobb timmarna. Men imon börjar jag inte förens klockan 4 på dagen så sovmorgon är inplanerat! Så himla skönt. Ikväll har inte mitt skype funderat så jag hoppas det kommer igång imon för då vill jag skypa hela min lediga dag! Nu ska jag krypa ner i sängen och läsa min bok som jag är helt galen i. Boken heter "Tjugo år. Två människor. En dag." REKOMMENDERAS

Här är  hur det såg ut vid the lake