Jo jag vet hur alla säger att jag ska njuta av det som är nu och ta dagarna som dem kommer. Men kan ändå inte låta bli att planera lite i förväg, helst när man har en månad här i USA då man bara kan få resa runt. Det är där min vän Emelie i New York kommer in. Vi har börjat smida på värsta planerna och jag är hur taggad som helst. Tror nog planer kan ändras men som det ser ut nu ska hon först komma hit och sen reser vi till Hawaii och är där i typ en vecka och sen tar vi västkusten, vilket blir CA, LA, Vegas... Vi har inte riktigt bestämt om vi ska bila alltså köra längst västkusten ( hoppas innerligt att Emelie har bättre lokal och kör sinne än jag!) eller om vi ska flyga. Vi får se.. Sen tar vi oss tillbaka och avslutar i New York. Därefter bär det av hem, hem heeeem , jaa jag smakar riktigt på ordet. Hem för mig har kommit till att betyda så mycket mer. Vet att jag satt hela sista året på gymnasiet och beklagade mig över hur redo jag var att lämna Sverige, lämna Falkenberg och få fly för ett tag.
Hade ett skype samtal med min mamma idag och finns ingen bättre än henne. Man saknar inte kossan fören båset är tomt. Mamma, du är min kossa. Och tack för att du lyssnade idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar