Tankar..

När jag satt i bilen idag och John Mayers Heartbreak Walfare spelades kom jag in någon slags djup tanke. Vad det är jag egentligen gör. Jag har flyttat runt halva jorden, bosatt mig med ett gäng främlingar, i en ny kultur, helt ensam utan några vänner eller familj. Min första reaktion var ett panik andetag. Sen ett uppvaknande.

Jag har fått världens möjlighet att göra en oförglömlig resa till ett land som är bortom allt annat man sett. Här har jag fått chansen att lära känna en underbar familj med en spännande ny kultur.  Jag kände ingen så därför har jag chansen att skapa nya spännande kontakter med människor från hela världen. Jag är 19 år och detta är bara en grymt bra början! Jag trivs så himla bra med att bo i USA så undrar ibland hur det kommer att bli att åka hem. För även om det finns svåra stunder då man vill ha folk man känner runt sig och saknar sin familj så kan jag inte tänka hur det kommer bli att bosätta sig i Sverige igen. Inte efter att ha satt foten här.  Jag vägrar vara en av de människor som sitter och minns tillbaka på sitt liv och ångrar saker de inte gjort.
När jag skypade med min pingla Malin idag så önskade jag verkligen att hon kunde vara här. Att alla jag känner kunde vara här, för att få uppleva allt jag får. Har ingen aning vad jag ska göra efter detta, eller med resten av mitt liv men bestämde mig på min bil tur idag att jag inte behöver vara en av dem som har allt planerat. Jag tänker mjölka ut det mesta av detta året och sen vandra vidare till vad som än kommer efter. Jag vill  sitta om 10 år och tänka tillbaka på mitt liv och kunna ha något att vara stolt över. Våga satsa, för annars vet man aldrig vad det var man gick miste om. Jag tycker själv att man är grymt modig om man tar steget och gör något utan att egentligen veta hur det ska sluta. Och jag vet inte hur mitt år kommer att sluta, men jag vet att jag aldrig kommer att ångra att jag åkte hit. För bara det gör mig en upplevelse rikare.

Våga satsa!